Jag känner att jag lever ...

I går var jag på mitt livs första yogapass. Det skulle egentligen varit det tredje men jag har varit krasslig och inte orkat gått på de två första.
Och vad ska man säga om det ... yoga ... ja, inte var det som jag trodde i alla fall. Hade nog föreställt mig att det var något som skulle gå vääääldigt låååångsamt med medvetna rörelser, men det var det inte. Nu var det ju en bit in i nybörjarkursen som sagt men så mycket har de väl inte hunnit gått igenom på två gånger så att de hade fått upp en sådan fart! Nu var ju inte alla rörelserna så snabba. Men en del hade jag fullt skubb att hänga med i och förstå vad det var för muskel som jag skulle sträcka och tänja och vilka som skulle vila. För att inte tala om att man skulle hinna med att tänka på andningen och på att inte spänna sig samtidigt *PUH*

Jag kände redan i går kväll när jag gick och lade mig att det spände och drog i vissa muskler, framför allt i benen (låren). När jag vaknade i morse kände jag efter innan jag gick upp om det gjorde ont men det var ganska ok! Men nu, fy fasiken vilken träningsvärk jag har ... i låren, armarna och ryggen!!! Så ja, jag känner att jag lever ...

Nu blir det ett uppehåll i två veckor för vår lärare ska på andra aktiviteter så jag kan redan nu förstå hur jag kommer att känna mig om tre veckor igen ... samma visa om igen ... !!!



Kram

Christina