Det är över ...

Mammas plåga är över ...

Hon avled lugnt och stilla natten mellan torsdag och fredag. Jag var med henne när hon drog sina sista andetag och det är jag glad för. Trodde att jag skulle tycka att det var lite otäckt men det var det inte alls. Det var bara så rofyllt att se henne somna in.

Naturligtvis är jag ledsen men samtidigt har min ängslan och oro försvunnit. Jag behöver inte fundera på hur hon har det idag ... om hon är någotsånär pigg eller om det är jättejobbigt för henne.



Den här vackra buketten fick jag av min mellansons svärmor. Tack så hemskt mycket "V".

Kram Christina

Livet rullar på

Här rullar livet vidare trots tråkigheter som varvas med några få glädjestunder.

Min mamma ligger fortfarande på rehab men det är bara det att det kommer inte att bli någon förbättring för hennes del. Jag har efter samtal med läkare och sköterska fått reda på att hon är i, som de säger, livets slutskede.

Hon har magrat så fruktansvärt ... min mamma har alltid varit liten ... men nu är hon bara ben och skinn. Hon äter nästan inget ... bara lite ibland. Hon orkar ingenting ... ligger i sin säng hela dagarna ... och tycker att livet är en plåga. Hon kan inte förstå varför hon måste ligga där och vänta på det som hon vill mest av allt ... att dö.

Innan hon ramlade och bröt benet så var hon ofta förvirrad och gjorde tokiga saker hemma. Nu har hon varit hur klar och redig i huvudet som helst. Det finns stunder när hon blir förvirrad men inte alls så som det var tidigare. Jag vet inte, men det känns som om det hade varit lättare om hon hade varit mer förvirrad nu och inte riktigt förstått vad det är som händer. Samtidigt är jag glad att hon är redig så att vi kan prata med varandra när jag är där och hälsar på.

Jag har dragits med en eländig förkylning och kunde inte åka till henne på över en vecka och det märktes att det hade gått utför med henne under den tiden. Hon har varit vid relativt gott mod förut men inte nu längre. Det som är värst är när hon gråter både när jag kommer och när jag åker för att hon tycker att det är så hopplöst.



Trots allt går livet vidare och jag försöker hitta de små glädjestunder som det har att erbjuda ... men det är tungt nu. Jag gillar ju inte den här årstiden annars heller och har mina dippar då och då även i vanliga fall, men nu är det värre än vanligt.

Förhoppningsvis kan det inte bli så mycket värre, och jag hoppas att det bara kan gå åt ett håll nu ... uppåt!

Dagarna blir längre och ljusare, och solen värmer när den tittar fram, så man får försöka hämta energi därifrån för att klara vardagen.

Kram Christina

Nytt år ... nya förväntningar

Är det inte så, att när det blir ett nytt år, så får man nya förhoppningar och nya förväntningar?
Allt man ska och vill göra som man inte gjorde förra året ... det där som man gått och funderat på som man ska ta tag i och förverkliga ... allt man skjutit på och som man bör göra ... som man vill göra ... men tiden el orken har inte riktigt räckt till.

Känner ni igen er? ... eller är det bara jag som känner så?
Jag slutade för många år sedan att ge nyårslöften för jag har aldrig kunnat hålla dem och det är ingen kul känsla när man märker att man på något sätt har svikit sig själv.

Det här blev ett dyster start på det nya "bloggåret" men det är så jag känner mig.
Jag är ganska låg nu för min åldriga mamma, hon är 93 år, ramlade i sitt hem dagen före julafton och bröt lårbenet (tack och lov inte lårbenshalsen). Hon har undan för undan blivit förvirrad och en utredning var på gång och så händer det här. Ett tag trodde jag inte att hon skulle klara sig men nu har hon tillfrisknat och kommer att flyttas till ett rehab på hemorten. Hon kommer dock inte att kunna flytta hem igen och på sätt och vis känns det bra för då vet jag att hon får tillsyn när det behövs.

Att jag känner mig så här beror också på att jag håller på att plocka ur hennes lägenhet. Även om det är min mamma och jag har plockat bland hennes saker tusentals gånger tidigare så känns det som om jag rotar i hennes privatliv. Jag vet att hon inte har något att dölja eller så men det känns konstigt när jag går där och plockar med hennes saker. Samtidigt är det väl känslan av att det är något slutgiltigt över det hela ... hon kommer inte hem mer!




Kram Christina

En önskan om ett ...

Kramar Christina

Födelsedag

Idag är det min födelsedag och i morse när jag kom upp stod den här underbara buketten med röda rosor på köksbordet!



Det är inte ofta jag får några blommor av maken men när jag får ... till födelsedag och bröllopsdag ... brukar det vara jättefina buketter. Det är lite synd bara att dessa två händelser inträffar så nära varandra ... vår bröllopsdag är den 30 dec ... så resten av året blir jag utan om jag inte köper dem själv.

Men nu kommer den tid som jag gillar bäst när det gäller blommor, för nu kommer tulpanerna, och varje vecka kommer det att stå ...och har gjort sedan många år tillbaka ... en bukett tulpaner på vårt köksbord. Jag köpte de första tulpanerna förra fredagen ... tre vita buketter ... och de står fortfarande fina i vasen men de fick flytta nu när jag fick de fina rosorna.

Kram Christina

PS

Jag passar på att önska alla en riktigt God Jul för jag vet inte om jag kommer att skriva något mer före julafton.

Sista etappen

Som ni märker har det varit tunt med bloggandet ett tag ... igen! Men jag tänkte att jag skulle skriva om den sista etappen av vår semesterresa ... innan jag glömmer hur det var ... *skrattar* ... nåja, allt glömmer man ju inte men visst har det minnet bleknat lite.

Vi lämnade södra Frankrike och Medelhavet men resan blev inte så lång för vi stannade i Orange, drygt 15 mil norrut. Vad jag har förstått så är det en väldigt gammal stad för det finns en Romersk teater där. Och precis som i Verona i Italien så ger man olika förställningar där än i dag.


Den Romerska teatern och torget mittemot.

Jag vet inte var det var man jag kände genast att jag skulle vilja komma tillbaka dit för att utforska staden mer. Som vanligt hade vi inte så mycket tid på oss utan det blev mest en övernattning på vägen hemåt.

Vi hade bokat ett hotell där dagen innan igen ... smidigt ... och tänkte att det blir nog inte så svårt att hitta för det ligger alldeles bredvid den romerska teatern ... och den lär vi ju inte missa!!! M E N ... det var nog den dagen då vi har varit närmast att skilja oss ... skrattar så här i efterhand ... men jag vet inte hur länge vi körde omkring utan att hitta hotellet! Till saken hör att vi hade ingen gatuadress utan bara namnet på torget som hotellet ligger vid och på vår GPS måste man lägga in gatunamn. Det här var andra gången som vi fick ta till makens smarta telefon för att söka oss fram. När vi väl hittade dit och gick omkring lite, såg vi att skylten till hotellet syntes bara från ena hållet på vägen som vi åkt runt på flera varv, och naturligtvis inte från det hållet vi körde!


Hotellet vi bodde på och torget utanför sett fr vårt fönster.

När vi skulle gå ut och äta på kvällen frågade vi tjejen i receptionen om hon kunde ge förslag på någon bra restaurang med lokala råvaror. Hon tipsade oss om en som låg ca 1/2 min promenad från hotellet. Det var en liten restaurang med bara 5-6 bord inne och 3 "på gatan". När vi kom fanns det bara ett bord kvar ute och det stod nästan "på gatan" för det gick en smal gata förbi där och inte var det mycket plats på sidorna heller men de hade lyckats få till det med bord där i alla fall.
Det var nog den godast mat jag har ätit i hela mitt liv! Kanske upplevde jag det så efter all "dålig" mat vi hade ätit men det var verkligen något utöver det vanliga. Det tog lite tid innan vi fick beställa och fick maten ... det var bara en tjej som servade hela stället ... men vilken service och vilket tillmötesgående!


Restaurangen vi åt på. Stängd på dagen.

Dagen därpå åkte vi en mil söderut igen för att besöka den kända lilla ... ja, staden är väl att ta i ... samhället el tom byn är bättre ... Châteauneuf-du-Pape. Ännu en vinmetropol ... stor i det att man lever på nästan bara vin, odling och tillverkning, där och att det är ett "stort" vin. Så gott som alla hus och gårdar i byn är vinodlare/tillverkare. (Ja, inte husen men de som bor i dem, haha)


Vinskörden pågick när vi var där.

Vi hade aldrig druckit det vinet så vi chansade bara och valde ut ett par vingårdar för provsmakning ... Ogier och Alain Jaume & Fils. Eftersom vinet är så dyrt så blev det inga lådor köpta, men några flaskor blev det i alla fall. En gick till vår kattvakt som tack för hjälpen.


Ogier, Caves des Papes.


Alain Jaume e& Fils, Domainen Grand Veneur.

Nästa anhalt på vår resa var uppe i Alsace vid gränsen till Tyskland. Vi valde att bo i Colmar eftersom vi har varit där tidigare och tycker att staden är så otroligt fin och pittoresk med sina korsvirkeshus och massor med blommor överallt.


Den pittoreska staden Colmar.

Dagen därpå åkte vi till Turckheim ... som vi också har varit till tidigare ... för att se hur det såg ut där nu och för att besöka en vingård och köpa vita Alsaceviner.


Turckheim, känd för sina storkar och storkbon på skorstenarna.

Vi åkte en liten bit efter La route des vins d'Alsace/Die Elsässer Weinstraße. Det är en fantastisk syn att se alla dessa vinodlingar som klättrar efter sluttningarna och den krokiga vägen som går genom små pittoreska byar.


Vinodlingar efter "Vinvägen"

Återigen var det tiden el brist på den som gjorde att vi fick leta oss ut till stora vägen för att vi skulle komma någonvart. Och hur konstigt det än låter så blir man liksom "mätt" på alla intryck när man är på plats.

Vi ... läs maken ... körde så långt han/jag orkade och vi kom till Kassel, knappt 50 mils körning ... denna eviga övernattningsstad för vår del ... den måste ligga så att det alltid passar att övernatta där. Vi kom sent och var trötta så vi valde ett hotell alldeles vid Autobahn.

Sedan var det bara den sista etappen kvar till Sverige. Vi lämnade Kassel på morgonen för att vi ville inte komma fram till Sverige för sent. Vi skulle besöka makens kusin i Skåne och ville ha lite tid där och inte bara komma ena dagen och åka den andra. Nu fick vi hela helgen och det kändes bra både för oss och för dem. Vi fick en underbar helg och avslutning på vår semester i Skåne både vad gäller sällskap, mat & dryck och väder (det var nästan lika varmt där som det var i Frankrike).

Jag måste berätta om när jag och makens fru "C" åkte till en butik som ligger mitt ute på slätten någonstans men inte så långt ifrån där de bor. Den heter Ullahills magasin. Hon har så mycket fina saker där, både kläder (mest Odd Molly) och inredning både för utomhus- och inomhusmiljö.
Eftersom det var eftersäsong på sommarsaker så hade hon 50% på de flesta utomhussakerna. Hon hade två lejonfontäner kvar och "C" hade varit där tidigare och tittat på en sådan och som hon ville ha och jag har också kikat på liknande men inte kommit till skott. Men nu slog vi till, båda två. Det roliga är att de är ju ganska stora och "C" har en Peugeot 323 Cab ... eftersom det var kanonväder körde vi ju nedcabbat förstås ... och vi visste inte om vi skulle kunna få med oss båda två hem. Men smarta som vi är så satte vi våra "lejonhannar" i baksätet och bältade fast dem där *gapflabb*! Gissa om våra män såg ut som fågelholkar i facet när vi kom hem!


Klicka på länken Ullahills magasin så ser ni "lejonen" upphängda.

För maken blev det den sista prövningen ... att få in "lejonet" i bilen! Men det gick galant ... tror t o m att det fanns lite plats kvar någonstans. (Här ska sägas att maken vill gärna kunna se ut genom bakrutan när han kör så det får aldrig packas ända upp till taket mitt i bilen!) Tur att vi har en bil som man kan fälla ner baksätet på för att få ett stort lastutrymme.

Bilderna får tala för sig själva!

Ja, det var en resa som vi sent kommer att glömma ... trots min kommentar överst. Så mycket som vi fått uppleva och se. Framförallt att det gick så bra hela tiden. Inga större fadäser ... bara att vi inte hittade dit vi skulle.

Kram Christina

"Mitt Kök" mässan i Stockholm

Jag var på "Mitt Kök" mässan i lördags. Eftersom jag är intresserad av mat och dryck så är det en mässa helt i mitt tycke. Det är bara synd att det är så många fler än jag som är det ... *skrattar* ... för det är så mycket folk och det är svårt att ta sig fram till montrarna som man vill titta lite närmare på.
Men vi (jag, maken, äldsta sonen och hans tjej) var ganska nöjda när vi åkte därifrån. Vi hade både ätit och druckit lite allt möjligt (ost, musslor, kött, korvar, yoghurt, bär, bröd mm och kaffe, juice, vitt vin, rött vin och bubbel) när vi åkte efter ca 4 tim!





Några kändisar såg vi också.



Eftersom jag är prenumerant på "Allt om Mat" hade jag fått ett erbjudande om att köpa deras julkokbok till ett förmånligt pris på mässan och jag slog till för den var fin och med många bra recept. Dessutom är det mycket fina bilder i den.






Kram Christina