Sista etappen

Som ni märker har det varit tunt med bloggandet ett tag ... igen! Men jag tänkte att jag skulle skriva om den sista etappen av vår semesterresa ... innan jag glömmer hur det var ... *skrattar* ... nåja, allt glömmer man ju inte men visst har det minnet bleknat lite.

Vi lämnade södra Frankrike och Medelhavet men resan blev inte så lång för vi stannade i Orange, drygt 15 mil norrut. Vad jag har förstått så är det en väldigt gammal stad för det finns en Romersk teater där. Och precis som i Verona i Italien så ger man olika förställningar där än i dag.


Den Romerska teatern och torget mittemot.

Jag vet inte var det var man jag kände genast att jag skulle vilja komma tillbaka dit för att utforska staden mer. Som vanligt hade vi inte så mycket tid på oss utan det blev mest en övernattning på vägen hemåt.

Vi hade bokat ett hotell där dagen innan igen ... smidigt ... och tänkte att det blir nog inte så svårt att hitta för det ligger alldeles bredvid den romerska teatern ... och den lär vi ju inte missa!!! M E N ... det var nog den dagen då vi har varit närmast att skilja oss ... skrattar så här i efterhand ... men jag vet inte hur länge vi körde omkring utan att hitta hotellet! Till saken hör att vi hade ingen gatuadress utan bara namnet på torget som hotellet ligger vid och på vår GPS måste man lägga in gatunamn. Det här var andra gången som vi fick ta till makens smarta telefon för att söka oss fram. När vi väl hittade dit och gick omkring lite, såg vi att skylten till hotellet syntes bara från ena hållet på vägen som vi åkt runt på flera varv, och naturligtvis inte från det hållet vi körde!


Hotellet vi bodde på och torget utanför sett fr vårt fönster.

När vi skulle gå ut och äta på kvällen frågade vi tjejen i receptionen om hon kunde ge förslag på någon bra restaurang med lokala råvaror. Hon tipsade oss om en som låg ca 1/2 min promenad från hotellet. Det var en liten restaurang med bara 5-6 bord inne och 3 "på gatan". När vi kom fanns det bara ett bord kvar ute och det stod nästan "på gatan" för det gick en smal gata förbi där och inte var det mycket plats på sidorna heller men de hade lyckats få till det med bord där i alla fall.
Det var nog den godast mat jag har ätit i hela mitt liv! Kanske upplevde jag det så efter all "dålig" mat vi hade ätit men det var verkligen något utöver det vanliga. Det tog lite tid innan vi fick beställa och fick maten ... det var bara en tjej som servade hela stället ... men vilken service och vilket tillmötesgående!


Restaurangen vi åt på. Stängd på dagen.

Dagen därpå åkte vi en mil söderut igen för att besöka den kända lilla ... ja, staden är väl att ta i ... samhället el tom byn är bättre ... Châteauneuf-du-Pape. Ännu en vinmetropol ... stor i det att man lever på nästan bara vin, odling och tillverkning, där och att det är ett "stort" vin. Så gott som alla hus och gårdar i byn är vinodlare/tillverkare. (Ja, inte husen men de som bor i dem, haha)


Vinskörden pågick när vi var där.

Vi hade aldrig druckit det vinet så vi chansade bara och valde ut ett par vingårdar för provsmakning ... Ogier och Alain Jaume & Fils. Eftersom vinet är så dyrt så blev det inga lådor köpta, men några flaskor blev det i alla fall. En gick till vår kattvakt som tack för hjälpen.


Ogier, Caves des Papes.


Alain Jaume e& Fils, Domainen Grand Veneur.

Nästa anhalt på vår resa var uppe i Alsace vid gränsen till Tyskland. Vi valde att bo i Colmar eftersom vi har varit där tidigare och tycker att staden är så otroligt fin och pittoresk med sina korsvirkeshus och massor med blommor överallt.


Den pittoreska staden Colmar.

Dagen därpå åkte vi till Turckheim ... som vi också har varit till tidigare ... för att se hur det såg ut där nu och för att besöka en vingård och köpa vita Alsaceviner.


Turckheim, känd för sina storkar och storkbon på skorstenarna.

Vi åkte en liten bit efter La route des vins d'Alsace/Die Elsässer Weinstraße. Det är en fantastisk syn att se alla dessa vinodlingar som klättrar efter sluttningarna och den krokiga vägen som går genom små pittoreska byar.


Vinodlingar efter "Vinvägen"

Återigen var det tiden el brist på den som gjorde att vi fick leta oss ut till stora vägen för att vi skulle komma någonvart. Och hur konstigt det än låter så blir man liksom "mätt" på alla intryck när man är på plats.

Vi ... läs maken ... körde så långt han/jag orkade och vi kom till Kassel, knappt 50 mils körning ... denna eviga övernattningsstad för vår del ... den måste ligga så att det alltid passar att övernatta där. Vi kom sent och var trötta så vi valde ett hotell alldeles vid Autobahn.

Sedan var det bara den sista etappen kvar till Sverige. Vi lämnade Kassel på morgonen för att vi ville inte komma fram till Sverige för sent. Vi skulle besöka makens kusin i Skåne och ville ha lite tid där och inte bara komma ena dagen och åka den andra. Nu fick vi hela helgen och det kändes bra både för oss och för dem. Vi fick en underbar helg och avslutning på vår semester i Skåne både vad gäller sällskap, mat & dryck och väder (det var nästan lika varmt där som det var i Frankrike).

Jag måste berätta om när jag och makens fru "C" åkte till en butik som ligger mitt ute på slätten någonstans men inte så långt ifrån där de bor. Den heter Ullahills magasin. Hon har så mycket fina saker där, både kläder (mest Odd Molly) och inredning både för utomhus- och inomhusmiljö.
Eftersom det var eftersäsong på sommarsaker så hade hon 50% på de flesta utomhussakerna. Hon hade två lejonfontäner kvar och "C" hade varit där tidigare och tittat på en sådan och som hon ville ha och jag har också kikat på liknande men inte kommit till skott. Men nu slog vi till, båda två. Det roliga är att de är ju ganska stora och "C" har en Peugeot 323 Cab ... eftersom det var kanonväder körde vi ju nedcabbat förstås ... och vi visste inte om vi skulle kunna få med oss båda två hem. Men smarta som vi är så satte vi våra "lejonhannar" i baksätet och bältade fast dem där *gapflabb*! Gissa om våra män såg ut som fågelholkar i facet när vi kom hem!


Klicka på länken Ullahills magasin så ser ni "lejonen" upphängda.

För maken blev det den sista prövningen ... att få in "lejonet" i bilen! Men det gick galant ... tror t o m att det fanns lite plats kvar någonstans. (Här ska sägas att maken vill gärna kunna se ut genom bakrutan när han kör så det får aldrig packas ända upp till taket mitt i bilen!) Tur att vi har en bil som man kan fälla ner baksätet på för att få ett stort lastutrymme.

Bilderna får tala för sig själva!

Ja, det var en resa som vi sent kommer att glömma ... trots min kommentar överst. Så mycket som vi fått uppleva och se. Framförallt att det gick så bra hela tiden. Inga större fadäser ... bara att vi inte hittade dit vi skulle.

Kram Christina

Resan hem

Bara för att vi påbörjat resan hem betydde det inte att semestern var slut ... tvärtom ... vi hade en hel vecka på oss och hade flera planerade stopp på vägen.

Det första stället som vi skulle besöka var Saint Sadurní d´Anoia några mil söder om Barcelona. Där ligger ca 70 % av hela Spaniens Cavatillverkning. Vi kom dit på söndag em och skulle leta efter ett hotell att bo på men döm om vår förvåning när det inte fanns något. Vi t o m kopplade upp oss på nätet på telefonen för att söka efter ett men fick inga träffar. Det var bara att fortsätta och vi hamnade i en stad strax norr om Saint Sadurní d´Anoia som heter Martorell där vi hittade ett rum för natten.

Dagen därpå åkte vi tillbaka till "Cavastaden" för att besöka några Bodegor.



Vi valde en stor som de flesta nog har hört talas om ... Codorniu ... och gick på en visning där. Det var jätteintressant att få höra om deras tillverkning och lagring.


(Cavaflaskor i slutläget innan de ska buteljeras med riktig kork. Flaskorna ligger så här i långa rader, i gångar i källarvalven, 30 m under jord)

Det hela avslutades med en provning och köp av några flaskor. Sedan besökte vi en mindre tillverkare ... Sumarocca ... eftersom vi hade druckit ett av deras vita viner och som vi tyckte om. Det vinet och en låda Cava fick följa med därifrån också!



Nästa stopp skulle bli i södra Frankrike, riktigt var hade vi inte bestämt men någonstans söder om Montpellier. Tack vare att det var gratis WiFi på hotellet i Martorell så hade vi kollat upp några alternativ och valt ett hotell i Agde som vi bokade. Vi kom sent på em och åkte tidigt på fm dagen därpå så vi såg inte så mycket av staden men den verkade ganska mysig.

Jag hade fått ett tips av "Dubbelörnen" på en fin stad med en gammal stadskärna ... Pézenas ... så vi åkte dit och den var verkligen pittoresk. Vi strosade runt där och tittade in i de få butiker som var öppna. Det märktes att det var eftersäsong för mycket var stängt.



Vi gick i flera antikaffärer och jag sökte efter en fransk vinkanna som jag har letat efter länge men jag hittade ingen. Det fanns mycket annat fint som jag skulle ha kunnat tänkt mig att köpa, men det blev inget.


(Mycket fina saker och underbara broderier)


(Gamla saker som många av oss vill ha!)

Vi åkte runt lite på landsbygden och hamnade i en mindre stad med så smala gator att vi trodde att vår bil skulle fastna mellan husen. Maken blev lite stressad men det ordnade sig, vi kom ut välbehållna och med hel bil utan en skråma på *skrattar*.

I närheten av den lilla staden finns ett litet gammalt stenslott som är en vingård ... Domaine de La Baume ... vi stannade där och provade deras rosévin som jag hade hört att det skulle vara väldigt gott ... och det stämde så det blev några flaskor där med.



Fortsättning följer ...

Kram Christina

Spanien - andra veckan

I slutet av vår första vecka i Playa Flamenca kom två av våra söner ner. Det var en konstig känsla att åka och hämta dem på en flygplats i utlandet.

De ville mest bara sola och bada på dagarna men en fm var det ganska mulet så vi frågade om de hade lust att göra en utflykt.

Vi hade hört av dem som vi hyrde huset av att det fanns ett speciellt ställe några mil söderöver som heter Mar Menor. Det är Europas största innanhav. Det är en smal 22 km lång udde som sträcker sig utmed fastlandet och bildar ett grunt och salt innanhav.



Man har byggt en lång promenadpir (tror att den är ca 7 km lång) från ett ställe som heter Lo Pagan.



Utefter piren ser man folk som står i vattenbrynet och kletar in sig med lera. Den ska vara välgörande för alla möjliga åkommor som ledvärk, reumatism, acne, sår och inflammationer mm. Dessutom så peelar den skinnet så den har en skönhetsbehandlande effekt också. Det var kul att se alla som gick efter piren, helt inkletade med lera, för att den skulle torka. Sedan gick de ner i vattnet och tvättade av sig ... verkade inte vara så lätt för de skrubbade sig ganska bra för att få bort den.



Efter stora delar av kusten i de trakterna som vi var så utvinner man salt ut havet ... det gjorde man även här i Mar Menor.



I Torrevieja ligger en stor saltfabrik och där finns ännu större högar med salt som ser ut som stora högar av snö nästan.



I närheten av dessa saltbassänger i Torrevieja finns ett naturområde där Flamingos häckar. Det var svårt att få någon bra bild på dem för man får inte gå så nära dessa laguner där de håller till. Jag har bara en vanlig kompaktkamera och kan inte zooma in så att jag kan ta närbilder på långt håll.



Det var kul att få se dem även om det blev på långt håll.

Resten av tiden som de var där ... de åkte hem på fredag em ... så åkte vi till en strand som heter Playa de Mil Palmeras. Vi fick åka bil i knappt en mil för att komma dit men det var det värt för den var så mycket finare än stränderna där vi bodde. Vid den här tiden på året så var det ingen trängsel utan man kunde spela strandspel och sparka fotboll utan att man störde någon annan. Strandförsäljarna fanns där men de var inte alls så påflugna som de kan vara på vissa ställen.



När grabbarna hade åkt hem var det bara för oss att börja packa ihop och städa ur huset. Vi handlade det sista som vi skulle köpa med hem ... vi hann t o m att gå på marknaden på lördagen ... och på söndag fm styrde vi bilen norröver för att börja hemfärden. Nu var ju inte semestern slut med det för vi hade flera saker inplanderade under resan hem.

På plats i Spanien

Väl framme i Playa Flamenca, som den delen av samhället heter där huset vi hyrde ligger, så sken solen och temperaturen låg på ca 30 gr ... ibland lite under och ibland lite över. I mitt tycke alldeles tillräckligt! *ler*
Vi åkte och gick runt lite de första dagarna för att göra oss hemmastadda ... kollade in badstränder, restauranger och butiker.


Badstrand nedanför där vi bodde ... inte så fin ... hittade en annan längre bort som vi var till när pojkarna kom ner.


Vi besökte keramik- och terracotta försäljare för jag ville ha ett fint fat el en stor skål med hem men det fanns inget som jag tyckte om trots att det fanns massor ...!!!


Vi tog en tur till Torrevieja en em och gick efter standpromenaden där.

Eftersom två av våra söner skulle komma ner andra veckan och vi visste att de ville ligga på playan och sola och bada så passade vi på att göra annat den här veckan.

Bl a åkte vi en tripp inåt landet för att se hur det såg ut där och för att besöka några vingårdar ... Bodegas ... som jag hade kollat upp innan vi åkte hemifrån. Sedan hade jag läst och hört talas om att i en stad som heter Elx (Elche) så ska det finnas massor med skotillverkare och ställen där man säljer dessa skor så vi började med att åka dit ... för de som inte vet så är jag "skoholic" el vad man ska säga, jag kan i alla fall aldrig få för många skor *skrattar* ...
Vi körde runt, runt i staden och utanför utan att se så mycket som skymten av någon skotillverkning. Att fråga efter vägen var uteslutet eftersom vi inte kan ett ord spanska (och av erfarenhet lärt oss att spanjorerna inte kan engelska) så det var bara att ge upp och forsätta.

Vi åkte vidare mot Monóvar och Bodegas Salvador Poveda för lite vinprovning. Köpte med ett par lådor och en flaska av ett vin som jag hade läst om ... Fondillón ... ett dessertvin som lagrats i 20 år och som smakar fantastiskt ... ångrar bara att vi inte köpte fler flaskor!

Nästa ställe vi skulle besöka var El Pinos och ett vinkooperativ som ska sälja bra och billiga viner. Det var bara det att när vi kom dit var det siesta och de skulle inte öppna på flera timmar *ler inte*.

Vi började bli sugna på något att äta och hittade ett jättemysigt ställe efter vägen.



- Nu måster jag lägga in en förklaring här: När vi är ute och reser vill vi gärna äta det som är speciellt för orten där vi befinner oss. I Playa Flamenca m omnejd fanns det så gott som INGA Spanska restauranger ... massor med Engelska, Irländska, Thai och Kinesiska ... och vi tyckte att det var trist! -

Då så, åter till det mysiga stället på landet. Första tanken var ... YES, nu får vi riktig spansk mat!!! Men döm om vår förvåning när det är ett engelskt par som öppnat en restaurang ute i obygden och serverar genuin engelsk mat. Vi fick Shepherds Pie och det var gott, men oj, så besvikna vi var!

Mätta och, nåja lite belåtna, åkte vi till nästa Bodegas ... Bodegas Silvano Garcia i Jumilla ... och provade och köpte lite vin.

Jag hade ännu ett ställe som jag ville besöka och det var Bodegas Castaño i Yecla. Köpte ett starkvin på Systembolaget, "Castaño Dulce" , från dem som vi drack till chokladfondant en gång, och tänkte att det kunde var kul att besöka dem när vi var så nära. De hade många goda viner och några kartonger fick följa med hem.

Fler upplevelser från vår resa kommer framöver och om du orkar är du välkommen tillbaka att läsa om dem.

Kram Christina

PS Ska åka till Norge i helgen. Min son där har fyllt år och hans lilla son också ... 1 år ... så vi ska dit på dubbelkalas i helgen. Längtar såååå!

Resan ner till Spanien

Vi åkte som sagt lördagen den 10 sep på morgonen hemifrån. Vi hade förbokat första natten ... tycker att det är skönt att veta var man ska sova första natten ... i Danmark på ön Falster så att vi bara skulle ha en kort bit till färjan i Rödby. Vi har åkt till Skåne ett flertal gånger ... till makens kusin ... och vet ungefär hur lång tid det tar att köra dit. Det var bara det att vid den här tiden på året så var det mycket mindre trafik så det gick fortare än vi hade räknat med.
Vi kom fram till Danmark på em och funderade på om vi skulle strunta i att stanna där och fortsätta istället. Men det kändes inte kul att bara kasta ca 1 000 kr i sjön och att sedan få betala ett rum någon annanstans också. Så istället tog vi en tripp ut till Mön och tittade på de fantastiska kalkstensklipporna där. Tyvärr fick man inte gå ner på stranden pga rasrisk eftersom det hade regnat så mycket.

Man kan se på bilden ovan att det finns nästan ingen strand kvar.

Nästa dag, som var en söndag, ville vi komma iväg så fort som möjligt. Det var bara det att frukosten började senare eftersom det var helg så vi fick vackert vänta till kl 8 med att äta. Det tog ca en halv timme att köra till färjan och det kom en nästan på en gång, så där hade vi tur!
Väl över på den Tyska sidan tänkt vi "att nu kommer det att kunna gå undan" men ack vad vi bedrog oss. Det var vägarbeten undan för undan och till råga på allt hamnade vi i ett av de värsta oväder vi varit med om. Det hällregnade, åskade och blåste så att på ett ställe fick vi stå still i över en halvtimme för det var träd på vägen och vattnet hann inte rinna undan.

Vi hade räknat med att stanna för natten söder om Frankfurt men vi var tvungna att stanna norr om staden i stället. Då var klockan närmare åtta och vi var trötta och hungriga.

Nästa dag var bättre. Då sken solen och vi hade inte så lång väg kvar att åka i Tyskland. Väl inne i Frankrike gick det mycket bättre. Trafiken flöt på bra och vi tog oss ner till Nîmes till kvällen.
Ahhhh ... när vi klev ut bilen där var det alldeles ljummet och jag kunde plocka fram sommarklänningen ur resväskan och ha på mig när vi åt.

Dagen därpå var det lika vackert och vi kom snart in i Spanien. Vägarna där var lika bra som i Frankrike och inte var det så mycket trafik heller (beror på att det är ganska dyrt att åka på motorvägarna där så många väljer de mindre vägarna som går parallellt med dem).
Vi kom fram till Torrevieja på em och installerade oss i huset.

Så här ser det ut och som ni såg i förra inlägget så ligger det massor med hus efter gatan som ser nästan likadana ut.

Fortsättning följer ...

Kram Christina