En försmak av vinter

Idag när jag vaknade vid halv åtta tiden var det vitt ute och ca minus fyra grader.
Jag tycker inte om vare sig hösten el vintern men jag måste erkänna att det kan vara väldigt vackert då med ibland.

Jag kunde inte låta bli att ta kameran och gå ut i trädgården och ta bilder på frostnupna växter ...



















Det var inte bara växterna som hade fått en slöja av frost, även sakerna som jag har står eller hänger där hade det ...









Till och med växthuset såg annorlunda ut ...



Kramar

Ett tag sen´ sist!!!

Jaha, här är jag igen!
Trodde inte att jag skulle skriva något här på en bra tid framöver.
Men, sånt´ är livet, man vet inte vad som händer från den ena dagen till den andra.

Jag har inte varit in på bloggen på nästan hela sommaren/början på hösten men så började jag kika in här för några veckor sedan ... och döm om min förvåning när jag fick se att jag hade 20-30 besökare per dag utan att jag skrivit något! Smickrad? ... naturligtvis! Förvånad ... MYCKET!
Då undrar jag ju ... vilka är ni som kikar in här för att kolla om jag lyckats få fingret ut ... hmmm ... och skriva ett inlägg ... det är ju i alla fall tre månader (!) sedan sist.

Att jag inte har skrivit något har inte berott på att jag inte har haft något att skiva om utan att jag har inte haft lust eller behov av att skriva något.

Jag startade den här bloggen när jag inte mådde så bra ... delvis som en terapisysselsättning ... att ha något annat att tänka på än det som var jobbigt ... och delvis för att jag hade "upptäckt" den fransk/danska shabbiga inredningsstilen. Undan för undan blev det ett beroende att prestera något och då kände jag att det enda rätta var att sluta helt (förra sommaren/hösten). Jag var tvungen att stoppa och tänka efter varför jag hade börjat blogga. Bloggen skulle inte styra mig utan tvärt om. Att blogga gör man för att det är kul ... inte för att man måste bevisa något.

I våras och på försommaren läste jag flera boggar där boggaren inte verkade må så bra och hade ångest inför bloggandet/presterandet. Då fick jag mig en funderare igen och stannade upp för att tänka efter. Jag upptäckte att jag har väldigt lätt att "dras med" och att det är bättre att stoppa ett tag och ta det lugnt. När jag hade stoppat ... bl a för att det var semester och omöjligt att skriva något ... så var det väldigt skönt!

Under sommaren har jag tagit massor av kort för att lägga ut bloggen ... men sedan har jag inte känt för/haft behov av att visa några bilder el att skriva något.

Men nu känns det som om jag måste ge mig tillkänna och tala om att jag inte försvann någonstans efter vägen! *skrattar*

Jag kommer kanske ... men bara kanske ... skriva ett inlägg då och då. Märker jag att jag rycks med igen kommer jag att stanna upp och ta det lugnt.

Kramar