15 december 2011

Sista etappen

Som ni märker har det varit tunt med bloggandet ett tag ... igen! Men jag tänkte att jag skulle skriva om den sista etappen av vår semesterresa ... innan jag glömmer hur det var ... *skrattar* ... nåja, allt glömmer man ju inte men visst har det minnet bleknat lite.

Vi lämnade södra Frankrike och Medelhavet men resan blev inte så lång för vi stannade i Orange, drygt 15 mil norrut. Vad jag har förstått så är det en väldigt gammal stad för det finns en Romersk teater där. Och precis som i Verona i Italien så ger man olika förställningar där än i dag.


Den Romerska teatern och torget mittemot.

Jag vet inte var det var man jag kände genast att jag skulle vilja komma tillbaka dit för att utforska staden mer. Som vanligt hade vi inte så mycket tid på oss utan det blev mest en övernattning på vägen hemåt.

Vi hade bokat ett hotell där dagen innan igen ... smidigt ... och tänkte att det blir nog inte så svårt att hitta för det ligger alldeles bredvid den romerska teatern ... och den lär vi ju inte missa!!! M E N ... det var nog den dagen då vi har varit närmast att skilja oss ... skrattar så här i efterhand ... men jag vet inte hur länge vi körde omkring utan att hitta hotellet! Till saken hör att vi hade ingen gatuadress utan bara namnet på torget som hotellet ligger vid och på vår GPS måste man lägga in gatunamn. Det här var andra gången som vi fick ta till makens smarta telefon för att söka oss fram. När vi väl hittade dit och gick omkring lite, såg vi att skylten till hotellet syntes bara från ena hållet på vägen som vi åkt runt på flera varv, och naturligtvis inte från det hållet vi körde!


Hotellet vi bodde på och torget utanför sett fr vårt fönster.

När vi skulle gå ut och äta på kvällen frågade vi tjejen i receptionen om hon kunde ge förslag på någon bra restaurang med lokala råvaror. Hon tipsade oss om en som låg ca 1/2 min promenad från hotellet. Det var en liten restaurang med bara 5-6 bord inne och 3 "på gatan". När vi kom fanns det bara ett bord kvar ute och det stod nästan "på gatan" för det gick en smal gata förbi där och inte var det mycket plats på sidorna heller men de hade lyckats få till det med bord där i alla fall.
Det var nog den godast mat jag har ätit i hela mitt liv! Kanske upplevde jag det så efter all "dålig" mat vi hade ätit men det var verkligen något utöver det vanliga. Det tog lite tid innan vi fick beställa och fick maten ... det var bara en tjej som servade hela stället ... men vilken service och vilket tillmötesgående!


Restaurangen vi åt på. Stängd på dagen.

Dagen därpå åkte vi en mil söderut igen för att besöka den kända lilla ... ja, staden är väl att ta i ... samhället el tom byn är bättre ... Châteauneuf-du-Pape. Ännu en vinmetropol ... stor i det att man lever på nästan bara vin, odling och tillverkning, där och att det är ett "stort" vin. Så gott som alla hus och gårdar i byn är vinodlare/tillverkare. (Ja, inte husen men de som bor i dem, haha)


Vinskörden pågick när vi var där.

Vi hade aldrig druckit det vinet så vi chansade bara och valde ut ett par vingårdar för provsmakning ... Ogier och Alain Jaume & Fils. Eftersom vinet är så dyrt så blev det inga lådor köpta, men några flaskor blev det i alla fall. En gick till vår kattvakt som tack för hjälpen.


Ogier, Caves des Papes.


Alain Jaume e& Fils, Domainen Grand Veneur.

Nästa anhalt på vår resa var uppe i Alsace vid gränsen till Tyskland. Vi valde att bo i Colmar eftersom vi har varit där tidigare och tycker att staden är så otroligt fin och pittoresk med sina korsvirkeshus och massor med blommor överallt.


Den pittoreska staden Colmar.

Dagen därpå åkte vi till Turckheim ... som vi också har varit till tidigare ... för att se hur det såg ut där nu och för att besöka en vingård och köpa vita Alsaceviner.


Turckheim, känd för sina storkar och storkbon på skorstenarna.

Vi åkte en liten bit efter La route des vins d'Alsace/Die Elsässer Weinstraße. Det är en fantastisk syn att se alla dessa vinodlingar som klättrar efter sluttningarna och den krokiga vägen som går genom små pittoreska byar.


Vinodlingar efter "Vinvägen"

Återigen var det tiden el brist på den som gjorde att vi fick leta oss ut till stora vägen för att vi skulle komma någonvart. Och hur konstigt det än låter så blir man liksom "mätt" på alla intryck när man är på plats.

Vi ... läs maken ... körde så långt han/jag orkade och vi kom till Kassel, knappt 50 mils körning ... denna eviga övernattningsstad för vår del ... den måste ligga så att det alltid passar att övernatta där. Vi kom sent och var trötta så vi valde ett hotell alldeles vid Autobahn.

Sedan var det bara den sista etappen kvar till Sverige. Vi lämnade Kassel på morgonen för att vi ville inte komma fram till Sverige för sent. Vi skulle besöka makens kusin i Skåne och ville ha lite tid där och inte bara komma ena dagen och åka den andra. Nu fick vi hela helgen och det kändes bra både för oss och för dem. Vi fick en underbar helg och avslutning på vår semester i Skåne både vad gäller sällskap, mat & dryck och väder (det var nästan lika varmt där som det var i Frankrike).

Jag måste berätta om när jag och makens fru "C" åkte till en butik som ligger mitt ute på slätten någonstans men inte så långt ifrån där de bor. Den heter Ullahills magasin. Hon har så mycket fina saker där, både kläder (mest Odd Molly) och inredning både för utomhus- och inomhusmiljö.
Eftersom det var eftersäsong på sommarsaker så hade hon 50% på de flesta utomhussakerna. Hon hade två lejonfontäner kvar och "C" hade varit där tidigare och tittat på en sådan och som hon ville ha och jag har också kikat på liknande men inte kommit till skott. Men nu slog vi till, båda två. Det roliga är att de är ju ganska stora och "C" har en Peugeot 323 Cab ... eftersom det var kanonväder körde vi ju nedcabbat förstås ... och vi visste inte om vi skulle kunna få med oss båda två hem. Men smarta som vi är så satte vi våra "lejonhannar" i baksätet och bältade fast dem där *gapflabb*! Gissa om våra män såg ut som fågelholkar i facet när vi kom hem!


Klicka på länken Ullahills magasin så ser ni "lejonen" upphängda.

För maken blev det den sista prövningen ... att få in "lejonet" i bilen! Men det gick galant ... tror t o m att det fanns lite plats kvar någonstans. (Här ska sägas att maken vill gärna kunna se ut genom bakrutan när han kör så det får aldrig packas ända upp till taket mitt i bilen!) Tur att vi har en bil som man kan fälla ner baksätet på för att få ett stort lastutrymme.

Bilderna får tala för sig själva!

Ja, det var en resa som vi sent kommer att glömma ... trots min kommentar överst. Så mycket som vi fått uppleva och se. Framförallt att det gick så bra hela tiden. Inga större fadäser ... bara att vi inte hittade dit vi skulle.

Kram Christina

1 kommentar:

Dubbelörn sa...

Skrattar lika gott igen när jag läser om era äventyr. En dag blir det en bilresa även för oss, men inte denna gång.

Vi har en funktion på vår GPS där man kan söka direkt på Hotell i närheten o då kan man hitta även utan gatuadress. Men så är ju vår GPS av det franska märket Navigon *gapskratt*.

Kram