Livet rullar på

Här rullar livet vidare trots tråkigheter som varvas med några få glädjestunder.

Min mamma ligger fortfarande på rehab men det är bara det att det kommer inte att bli någon förbättring för hennes del. Jag har efter samtal med läkare och sköterska fått reda på att hon är i, som de säger, livets slutskede.

Hon har magrat så fruktansvärt ... min mamma har alltid varit liten ... men nu är hon bara ben och skinn. Hon äter nästan inget ... bara lite ibland. Hon orkar ingenting ... ligger i sin säng hela dagarna ... och tycker att livet är en plåga. Hon kan inte förstå varför hon måste ligga där och vänta på det som hon vill mest av allt ... att dö.

Innan hon ramlade och bröt benet så var hon ofta förvirrad och gjorde tokiga saker hemma. Nu har hon varit hur klar och redig i huvudet som helst. Det finns stunder när hon blir förvirrad men inte alls så som det var tidigare. Jag vet inte, men det känns som om det hade varit lättare om hon hade varit mer förvirrad nu och inte riktigt förstått vad det är som händer. Samtidigt är jag glad att hon är redig så att vi kan prata med varandra när jag är där och hälsar på.

Jag har dragits med en eländig förkylning och kunde inte åka till henne på över en vecka och det märktes att det hade gått utför med henne under den tiden. Hon har varit vid relativt gott mod förut men inte nu längre. Det som är värst är när hon gråter både när jag kommer och när jag åker för att hon tycker att det är så hopplöst.



Trots allt går livet vidare och jag försöker hitta de små glädjestunder som det har att erbjuda ... men det är tungt nu. Jag gillar ju inte den här årstiden annars heller och har mina dippar då och då även i vanliga fall, men nu är det värre än vanligt.

Förhoppningsvis kan det inte bli så mycket värre, och jag hoppas att det bara kan gå åt ett håll nu ... uppåt!

Dagarna blir längre och ljusare, och solen värmer när den tittar fram, så man får försöka hämta energi därifrån för att klara vardagen.

Kram Christina