Nytt år ... nya förväntningar

Är det inte så, att när det blir ett nytt år, så får man nya förhoppningar och nya förväntningar?
Allt man ska och vill göra som man inte gjorde förra året ... det där som man gått och funderat på som man ska ta tag i och förverkliga ... allt man skjutit på och som man bör göra ... som man vill göra ... men tiden el orken har inte riktigt räckt till.

Känner ni igen er? ... eller är det bara jag som känner så?
Jag slutade för många år sedan att ge nyårslöften för jag har aldrig kunnat hålla dem och det är ingen kul känsla när man märker att man på något sätt har svikit sig själv.

Det här blev ett dyster start på det nya "bloggåret" men det är så jag känner mig.
Jag är ganska låg nu för min åldriga mamma, hon är 93 år, ramlade i sitt hem dagen före julafton och bröt lårbenet (tack och lov inte lårbenshalsen). Hon har undan för undan blivit förvirrad och en utredning var på gång och så händer det här. Ett tag trodde jag inte att hon skulle klara sig men nu har hon tillfrisknat och kommer att flyttas till ett rehab på hemorten. Hon kommer dock inte att kunna flytta hem igen och på sätt och vis känns det bra för då vet jag att hon får tillsyn när det behövs.

Att jag känner mig så här beror också på att jag håller på att plocka ur hennes lägenhet. Även om det är min mamma och jag har plockat bland hennes saker tusentals gånger tidigare så känns det som om jag rotar i hennes privatliv. Jag vet att hon inte har något att dölja eller så men det känns konstigt när jag går där och plockar med hennes saker. Samtidigt är det väl känslan av att det är något slutgiltigt över det hela ... hon kommer inte hem mer!




Kram Christina