19 maj 2009

Om att blogga


Jag har sett på flera bloggar som jag följer att de har funnits i ca ett till två år. Det var väl då som det blev "populärt" att blogga och som "folk i allmänhet" började med det.

Jag skrev mitt första inlägg den 19/1 2008. (Du kan se det här) Då hade jag läst andra bloggar i några månader och tyckt att det verkade kul att kunna dela med sig till och få inspiration från andra bloggare. Jag hade precis "upptäckt" den lantliga inredningsstilen och ville ha idéer och inspiration för att inreda mitt eget hem.

Först tänkte jag, att inte kan jag, en "tant" på 50+, börja blogga! Det är bara yngre tjejer som gör det. Men när jag kollade runt så var det inte så ... det fanns fler som var lite äldre ... kanske inte över 50 ... men, tänkte jag, det är inte åldern jag ska skriva om utan mitt intresse för inredning och annat och det har inget med åldern att göra!
Jag kunde inte mycket om datorer heller men det löste sig ... jag fick prova mig fram, fråga andra bloggare hur de gjorde och fråga maken och mina söner. Nu tycker jag att jag är en "fena" på datorer ... nåja ... jag är i a f inte rädd för att prova mig fram och kan t o m lite mer än maken ibland ; )

Sedan skulle jag hitta ett namn som jag kunde identifiera mig med ... jag ville att det skulle vara ett namn som passade mig och mitt sätt att vara.
Jag hade sedan många år tillbaka en tavla i köket som jag köpt på en resa till Dalarna. Det var ett kort målat av SlottsBarbro och det står "Tankar tar tid" på det. När jag såg det kortet fastnade jag för det direkt för det kändes som om det var riktat till mig ... för "Tankar tar tid" för mig! Det är bilden längst upp på sidan.

Så då var min blogg född ... den hade fått ett namn och en inriktning ... den skulle först och främst handla om inredning men också om annat som jag är intresserad av, familj med katt, mat smycken, kläder mm. Fram till nu har jag skrivit mest om inredning men också om blommor/trädgård, lite om mat och resor och väldigt lite om kläder och smycken. Familjen har inte förekommit så mycket men det är ett medvetet val. Så man kan väl säga att jag har hållit mig till den inriktning som jag tänkt från början ganska bra.

Något som jag kan sakna i bloggandet är att jag har inga vänner som bloggar. Det verkar så kul när man läser om bloggare som skriver om sina vänners bloggar och hänvisar till dem. Jag har ingen som jag riktigt kan prata om min blogg med, om hur det är när man får bloggtorka och om framgångar och bakslag mm. Ingen som jag kan dela mitt bloggande med.
Jag har fått nya bekantskaper/vänner genom bloggen och det är jättekul. Både sådana som bloggar och sådana som har butiker som jag handlat i och som jag ibland gjort små "reportage" om.

På senare tid tycker jag mig ha märkt att fler och fler skriver om annat än inredning ... dvs i de bloggar som mest handlat om detta ... och att man har börjat att skriva om tankar och känslor och börjat "öppna" sig mer för hurdan man egentligen är som människa och inte bara som bloggare.
Vad det beror på vet jag inte, men kanske kan det ha att göra med att man inte tycker att det är nog att skriva om sitt hus och hem, att det kan bli lite enkelspårigt ibland, utan att man känner sig trygg i sin krets av andra likasinnade och vill dela med sig av sitt "riktiga jag".

Kan ni inte hålla med mig om att det blir lite prestationsladdat ibland när man ska visa vad man gör och vad man åstadkommit med sitt hem? När man inte har något att "visa upp" själv och andra bara "sprutar ur" sig idéer och saker de har gjort? Man ska inte tänka så, för det är ju ingen tävling , men det är lätt att få de tankarna ibland ... eller är det bara jag som får det?

Det här var lite av mina tankar om bloggande ... nu vill jag gärna höra dina ... vad som fick dig att börja och att fortsätta med det, mm!

Kramar

6 kommentarer:

Ardisia sa...

Hej!
Det var intressant läsning :) Först måste jag säga att jag är jätteglad av att du "vågade" ta steget och började blogga! Och jag tycker du har valt helt enkelt ett bra namn till din blogg, ett bra namn är sån som fastnar. Det finns tillräckligt många med "vit-" eller "lantligt" i, tycker jag ;)

Jag har inte heller vänner som bloggar just om inredning (det finns flera som bloggar om annat, typ barn, studier osv..) och mina vänner delar inte ens mitt intresse för den lantliga, shabby -stil, så det är jättekul att det finns likasinniga här i bloggvärlden :)

Om prestationsångest.. Jaaa det har man ju ibland, det var en anledning till att jag skutade blogga för ett år sedan. Jag fick helt enkelt ångest då jag inte kom på nåt nytt att visa i bloggen & inspirationen tog slut. Nu ska jag ta det lugnare, om jag inte har nåt att visa så skriver jag istället :D De som inte vill läsa, får gå vidare ;) Bloggandet har blivit en del av min vardag, och jag vill inte att det blir ett måste någon gång.
Nu ska jag plugga vidare.. Kram på dig!

Kallholmen sa...

Underbart att läsa din "blogghistoria" jag tycker inte man tänker åldrar i bloggvärlden utan man är bara likasinnande som träffs i ett annorlunda forum. Vi började för dryga året sen och det var bara en slump att bloggen blev till. Malin läste mycket bloggar och jag tyckte det var spännande rent tekniskt hur man gjorde en och ops.. var vi med blogg. Det som är skönt för oss är att vi är två om den så när den ena har mycket annat eller bloggtorka så får den andra rycka in. Det har faktiskt funkat bra för oss. Sen har vi ju tur som även har inrdning som jobb (då kan man ju smygblogga på arbetstid...!)
Tycker alltid din blogg är läs och se värd. Tack för det du delar med dig av.
Kram Carolina

My Lovely Things sa...

Hej!!

Först vill jag bara tacka för dina alltid så fian och trivsamma kommentarer hos mig..
Blir alltid så glad för dem..

Jag försöker hinna in och svara så många jag hinner..

Intressant det du skriver.

Viktigt att inte känna pretationsångest..men den kan nog drabba oss alla..

Jag försöker att vara nöjd med det jag har runt omkring mig..
ex jag har en inte så fin strukturtapet i vardagsrummet..Jag brukar gå runt och säga till mig själv i rummet..inte så fint..men bra endå..Visst vill jag ha nått annat..men försöker se helheten..och inte drabbas av panik måste göra om nu..Allt har sin tid..

Jag började blogga för jag sökte på danska flaggor hittade en blogg och så hade jag precis fått bredband startade då en blogg och sen så har det bara forsatt..
Ha det så bra..
Kram Anna

Bloggullet sa...

Du har kloka tankar om bloggandet, jag känner igen mig i det du berättar. Jag struntar i ålder i bloggarna,kanske för att jag själv känner mig gammal.;0)

För det är ju det man tänker och gör som är det roliga, inte ålder.
Jag har inte heller några jag känner som bloggar, dock har jag fått fina vänner genom bloggandet och det är jag så glad för.
Ha det fortsatt bra med ditt bloggande.
Kramar

MiaMaria sa...

Hej Christina...

Intressant....åldern spelar ju ingen roll alls.....ung som gammal blandas perfekt. Inlägg och kreativitet är så olika och det är ju så bra...annnrs trist....

Själv gör jag inlägg när jag har ngt att visa tala om...så det kanske inte blir så ofta men passar mig perfekt.....klart man kan känna en viss press...kanske dags att göra ett inlägg länge sedan sist....men men...blogga gör man ju på sitt sätt....och då blir det ju bäst...eller hur...

Så fortsätt i samma bana som du gör när du bloggar...blir ju så bra.......

Tänka vad tiden rusar när man har roligt..ser att du bloggat i över ett år.....

HA´en bra vecka!
MiaMaria

Anonym sa...

Vad glad jag blir av ditt inlägg, att du ändå tog tag i att komma ut i bloggvärlden. Själv började jag blogga tidigt. Kanske år 2006 jag började första gången. Jag har haft några bloggar i tiden faktiskt. Senaste är här på blogspot då jag har inriktat mig på inredning. Innan har jag haft personliga bloggar & jag har även en med syster på blogg.se. Men den har vi lagt ner. Nu är jag här på blogspot för att det finns sån kärlek (kan man kalla det så?). Jag menar att det finns sån speciell kontakt med läsarna/bloggarna. Alla är så öppna och delar med sig av sina bilder och erfarenheter. Hoppas du förstår. Kram Benita